Satt och bläddrade igenom en äldre blogg som jag slutat skriva i,
hittade ett inlägg som jag tycker är värt att upprepa. Så här kommer det:
9:e februari 2009
Tänk vad fikarasten kan göra
En stunds vila från arbetet. I min värld ser kaffet och bullen ut som de gjorde på 1950-talet, efter kriget, efter ransoneringskuponger, efter oron. En ny tro på framtiden. Kaffe som kaffe alltid har varit. Mitt i de moderna tiderna håller jag mig krampaktigt fast i min fikarast, jag kan leva utan kaffet men ta inte ifrån mig min fikarast och min blommiga kopp.
Over and out /nostalgi nilla.